Svensk ordbok 2009, webbversion
verb skruvade skruvat
skruv·ar1vrida sig
och inta än den ena, än den andra ställningen; på grund av att man är besvärad e.d.
psykol.många började skruva (på) sig när middagstalen drog ut på tidenskruva (på) sigsedan 17122torna sig i vallar
om isflak
Nollskruva sigsedan 1913Subst.:vbid1-321943skruvande,
vbid2-321943skruvning (till 2)