Svensk ordbok 2009, webbversion

skru`va sig verb skruvade skruvat skruv·ar1vrida sig och in­ta än den ena, än den an­dra ställningen; på grund av att man är besvärad e.d. psykol.många började skruva (på) sig när middags­talen drog ut på tidenskruva (på) sigsedan 17122torna sig i vallar om is­flak Nollskruva sigsedan 1913Subst.:vbid1-321943skruvande, vbid2-321943skruvning (till 2)